Globalt pågår nu en utveckling av andra metoder än den som de svenska satsningarna bygger på för att framställa det fossilfria stålet. Olika tekniker, som om de blir verklighet helt skulle slå undan benen för de dyra svenska satsningarna. 

– Om det är någon annan teknik i världen som visar sig vara den bästa då kommer det här bli en helt misslyckad investering och en enorm kapitalförstöring säger Magnus Henrekson professor i nationalekonomi på IFN och projektledare för granskningen. 

Det handlar om statliga gruvbolaget LKAB, och det av LKAB delägda stålbolaget SSAB:s gemensamma satsning på fossilfritt stål. Dessutom finns den privata uppstickaren H2 Green Steel (H2GS).  

Det som gör att hela samhället utanför malm- och stålbranscherna kommer att påverkas är en kombination av det enorma finansierings- och energibehov som behövs för att få till en grön stålindustri. 

Oklart var pengarna ska komma ifrån

Enbart LKAB planerar att investera 150 till 400 miljarder kronor under de kommande 15 till 20 åren. Var pengarna ska komma ifrån menar rapporten är oredovisat.

– När pengar är för billiga eller garanterade då tenderar man att bli mindre nogräknade med de investeringar man gör och ta större risker, menar Magnus Henrekson  

Det handlar också om stora mängder med energi som går åt till produktionen. Enbart LKAB kommer behöva 70TWh el per år (att jämföra med Ringhals kärnkraftverk som tillverkar 17 TWh om året).

– Det handlar om en elanvändning som motsvara mer än hälften av den el Sverige använder idag, säger Magnus Henrekson  

– Det kommer inte bara att påverka resten av Sverige som antagligen kommer att få dyrare och mer instabil el. Det kommer att slå ut en del existerande verksamhet i norra Sverige.